du är allt,

Jag är så trött på att försiktigt gå på äggskal, jag är livrädd för att någonting ska bli fel. Döda mig.
I en order av mig själv att se till att du får det bra har jag övergivit mig själv. För du betyder mer.
Men även om det sårar mig när du stöter bort mig kommer jag aldrig sluta bry mig.
Jag önskar alla slapp lida. För det gör ont och den smärta jag känner är ingenitng jag önskar någon annan, speciellt inte dig.
Det är inte sånt vackert sätt vi kritiserar varandra på och du ser inte hur det krossar mitt hjärta.
Sitta där som ett jävla barn med sin röda jävla spade.
''Jag ska sitta här och vara sur.. Jag vet inte varför men jag ska det.''
Känns verkligen som en tävling om vem som kan trycka ner vem mest, men det är inte ens det jag är ute efter. För jag orkar för fan inte hålla på såhär.
jag bryr mig, men det spelar fan ingen roll vad jag säger eller gör. För det blir bara fel ändå och allt går åt fel håll.
Vet inte vad jag ska göra för att saker inte ska misstolkas i dina (vackra) ögon.
Skulle göra vad som helst för att få höra orden ''allting är okej'' och ett leende från dig.
Ordet förlåt ringer i mina öron men det når inte fram till dig, men sanningen är den att jag vet inte heller vad som belv så jävla fel.
Spelar ingen roll hur arg du än är på mig eller hur stor i käften du än är.
Jag kommer alltid älska dig, vad som än händer.
Men nu är jag trött.
Väldigt trött.
Jag måste sova, nu.
Med klumpen i halsen och en jävligt obehaglig känsla i magen.